Att säga ”ja” associeras ofta med att vara en positiv person. Precis som att säga ”nej” kan få en lite trist stämpel. Att vara en ja-sägare är att vara inställsam, men att vara den som säger ”ja” till förslag, idéer och nya tankar ses väl av de allra flesta som positivt? Att vara den som säger ”nej” till ovan kan av många tolkas som mindre positivt. Om du är en person som gärna säger ”ja” när chefer och kollegor ger dig fler arbetsuppgifter, är den som löser problem, tar på dig att assistera när barnen har träning/match/loppis i skolan och är den som ser till att familjesammankomster blir av, är du antagligen den person din omgivning ser som pålitlig och en klippa. Det är positiva och robusta epitet, och så länge du klarar av balansen upplevda krav – återhämtning, så funkar det. I mitt yrke träffar jag många människor som till sist blev utmattade av att ständigt vara allas klippa. De kämpade för att säga ja till allt och alla, och när det till sist blev för mycket drabbades de av klassiska stressymptom som försämrad sömn, försämrad hälsa och nedstämdhet. Att gå från att vara den som alltid säger ”ja” till alla, till att vara den som faktiskt kan säga ”nej” innebär med nödvändighet att göra någon besviken. För den som är van att alltid vara den man kan räkna med kan det kännas oerhört jobbigt, det ligger en stress i att säga nej – det vill säga att i praktiken försöka stressa mindre. Vägen till att stressa mindre handlar ju om att förändra sitt beteende, vilket är något av det svåraste som finns. Det är något man måste öva på varje dag, ibland i flera år. Att läsa den här texten och konstatera det orimliga i att vara den som alltid är allas klippa kan tyckas självklart, men att förändra invanda beteenden är bland det svåraste som finns. Inte sällan konstateras behovet när man kraschat, och ofta med hjälp av en utomstående i terapi. Att säga nej är att lära sig att prioritera, vilket faktiskt kan vara livsviktigt. Alla som upplevt utmattning kan skriva under på detta. Till sist blir det inte värt bekräftelsen att vara den som alltid ställer upp. Det handlar om invanda roller, att rollen som den som tar hand om alla och fixar allt, till sist blir för tung att bära. Att ta hand om sig själv är inte alltid enkelt eller roligt, men det gör det inte mindre viktigt.